~left alone, kapitel 26~
Kapitel 26:
förra kapitlet:
Plötsligt insåg jag att vi inte var hemma utan i killarnas lägenhet. Jag kollade runt och allt var nytt, så det var därför de hade bott hos Pappa och Clodagh.
”We are going to Greece tomorrow!” Harry såg riktig glad ut.
”Tomorrow?! I have no clothes and-”
”We can buy some now and there. don’t worry angel.” Han gav mig en kyss och kramade om mig.
”Thank you.” Jag kramade om honom och gav honom en lång kyss.
”Can you guiys get a room?” Louis suckade och glodde på oss.
”Jealous Lou?” Retades jag.
”No? I have girlfriend, do you remember?”
Harrys perspektiv:
Vi hade gått i säker fem affärer redan och helt ärligt så var jag inte trött eller ville hem. Jag kunde göra det här med henne hela dagarna om hon ville. Bara för att se glädjen varje gång hon hittat ett nytt plagg som passar perfekt. Enligt mig så passade allt på henne, inte enligt henne dock men ändå så frågade hon mig vad jag tyckte. Varför ska tjejer ha sådan komplex över sig själva? Alla är ju vackra som de är.
”find anything?” Hon kom emot mig med en enorm klädhög i kundvagnen. Hon himlade med ögonen och fortsatte till kassan.
Hon dumpade kassarna i skuffen på bilen och gick och satte sig på passagerarsidan.
”How can you have so much money?” Frågan flög ur mig och jag ångrade snabbt att jag hade ställt den eftersom det inte var min busniess.
”well, my grandparents have more money than they need so they kind of give me money.” Hon bet sig i läppen och vände blicken mot fönstret.
Jag tog tag i hennes hand och försökte få kontakt med henne men det var som om hon var i djupa tankar. Med en suck startade jag bilen och började köra till huset. Egentligen var det en lägenhet men vi hade köpt hela och gjort om till ett hus så att var och en kunde få privatliv och vara själva när den kände för det. Jag sneglade på henne lite då och då under resan men inte en enda gång vände hon sig om. Jag hoppades innerligt att vår lilla semester skulle få henne att slappna av och tänka på annat. Jag tror nog att hon behöver det här, komma bort och byta miljö.
”Tell me about your mum.” Vi stod och packade ned kläderna i hennes resväska.
Hon stelnade till, stannade upp i sin rörelse och fortsatte sedan stressat.
”I don’t really want to talk about her.” Svarade hon kort och försökte trassla ut tröjan som hon på något vis trasslat ihop.
Jag tog tag i hennes ena axel och vände henne mot mig. Hon kollade oroligt upp mot mig.
”Have you been lying?” Min röst var lugn, hon skulle inte tro att jag var arg eller något, jag ville bara veta sanningen.
Tårar började bildas i hennes ögon och några rann snabbt nedför hennes kind.
”Don’t cry angel. just tell me.” Jag omfamnade henne och hennes kropp började slappna av en aning.
Sophias perspektiv:
Hur skulle jag kunna berätta för honom då jag aldrig hade kunnat berätta för någon annan? Jag ville så otroligt gärna berätta för honom en var rädd för hur han skulle reagera, tänk om han tror att jag är som henne? Det gick helt enkelt inte att riskera det.
"Harry.. I don't want to talk about her but i will tell you the truth when i'm ready." Jag kollade sakta upp för att möta hans blick.
Han nickade förstående och vi fortsatte att packa under tystnad. Det var tyst en lång stund, jag ville säga något men inget kom ut henne då hon gång på gång försökte.
Trött la jag mig på Harrys stora säng, han hade åkt iväg och handla någonting med Liam, Zayn och Lou. Någon smög sig in i rummet, antagligen Niall. Dörren smällde lätt mot dörrkarmen när han stängde den så tyst han kunde. Jag blev helt stel i kroppen, Egentligen så borde Niall vara den sista jag skulle vara rädd för men just nu kunde jag inte lita på någon jag inte riktigt känner.
"Sophia?" Hans viskningar var alldeles i närheten av mig, jag fortsatte blunda för att han skulle lämna mig ifred.
Det blev tyst en stund , jag trodde att han hade gått men när jag började slappan av så häller han iskallt vatten över mig.
"WHat the fuck Niall! I gonna kill you for this!" Tjöt jag och reste mig snabbt för att springa efter honom.
När jag kommer ut i hallen så står alla killarna och kollar på Niall som står på ena sidan av bordet. Deras blickar följde honoms och landade på mig.
"What have happen to you, angel?" Harry försökte att se förvånad orolig ut medans han försökte hålla sig för skratt.
Jag gav honom en irriterad blick, vände på klacken och gick med arga steg mot dushen. Hans badrum var också ihop satt med rummet, precis som mitt. Försiktigt klev jag in i duschen och lät det varma vattnet rinna över mig, värmen steg snabbt i min kropp och det kalla av Nialls lilla prank var snart ett minne blott. Dörren öppnades, stängdes och låset vreds om. jag stelnade till och tog tag i en borstaktig sak och backade några steg.