Onedirectionfanfics

del 35

förra delen:

Jonnas perspektiv:

Just då fick jag någon konstig känsla av att jag inte ville leva längre.

Att jag inte var värd livet.

Så medans kranen fyllde badkaret så sjönk jag ner i badkaret och andades ut all luft.

Någon gång under tiden hörde jag knackningar från dörren sen blev allt svart.

 

Liams prespektiv:

Hon hade haft vattnet på ovanligt länge så jag hade blivit väldigt orolig, jag hade knackat på dörren och när jag inte fick något svar fick jag panik.

”Moa help me! I have to open the door!” Skrek jag och hon kom med en stor grej som man kunde slå in dörren med.

precis då hade Niall kommit in till oss, när han såg mej och Moa kämpa med att slå in dörren hade han fått panik och sprungit fram till oss.

 Vi tre kastade oss mot dörren och den åkte upp, det var vatten över hela golvet och det rann från badkaret.

Både jag och Niall sprang fram till badkaret, jag drog upp Jonna.

”call 911!” Srek jag till Niall.

Han nickade och tog snabbt upp mobilen.

Jag gjorde hjärt-och lungräddning medans vi väntade på ambulans.

”come on Jonna breath! Stay with me”! Skrek jag.

Ambulansen kom snabbt, jag var helt slut i armarna så en från personalen tog över.

Hon började andas och pulsen steg, dem lastade in henne i ambulansen och körde i illfart iväg. Jag bröt ihop på golvet i hallen, jag klarade helt enkelt inte att förlora henne också.

Men varför hade hon gjort det, Varför ville hon dö?

Nialls perspektiv:

Allt hade hänt så fort, ena sekunder låg hon på golvet och andra så låg hon i ambulansen på väg till sjukhuset.

Jag, Zayn, Harry och Liam satt nu i väntrummet, Liam hade brytit ihop på golvet i hallen.

Vi hade hjälp honom till bilen.

Han bara grät och grät, tårarna tog aldrig slut.

Hans flickvän satt där och tröstade honom.

Det var mitt fel att den vackraste tjejen på jorden ville dö, det var mitt fel alltihop.

Nu kom Nathalie och Louis in i väntrum, även dem gick fram till Liam sen till mej för att fråga vad som hade hänt.

 En läkare kom in till väntrummet och kallade in mig och Liam.

Han kollade oroligt och bekymrad ut på oss.

”what is it doctor?” frågade jag oroligt.

”well..” Svarade hann men avbröt sig när han kollade på Liam.

”hust tell us doctor, please.” Viskade Liam.

”well it not looking good, but we will do all we can.” Svarade han.

Då fick Liam värsta utbrottet.

”yeeaah?! That what you told me when my other sister was here. What happend to her? She’s dead now, do you hear that? DEAD!!” Han hade tagit tag i läkaren och skrek åt honom.

”Calm down Liam!” Skrek jag och försökte slita honom därifrån.

Jag lyckades slita honom därifrån till slut.

Läkaren försökte lugna honom men inget funkade på honom just nu.

Två poliser kom in till rummet där vi pratade med läkaren.

Dem frågade många olika frågor om hennes mående, varför hon gjorde det, några sjukdomar.

Ungefär samma frågor som läkaren hade ställt.

Jag och Liam hade valt att berätta allt hon hade gått igenom.

Båda poliserna var väldigt chockade och lutade sig matt tillbaka när vi var klara.

”have she going trough all that?” frågade en av dem.

Vi båda nickade och jag var så nära att berätta om missfallet.

”But what do you guys think why she did this?” Frågade den andra polisen.

Liam ryckte på axlarna och började gråta igen.

”well, she have lost a baby…” Svarade jag lite sådär halvttyst.

”when?” frågade den första polisen.

Jag kände Liam iaktog mig med stora ögon.

”we was to the hospital yesterday and then we found it out.” svarade jag.

”Why haven’t you told me?” Frågade Liam ledset.

”she didn’t want to tell someone yet and we have to accept that. just beacuse of you are her brother doesn’t it means you have to know everything!” Skrek jag.

Jag var arg, hur fan kan han tänka på sig själv just nu?

Ilskan steg mer och mer, Liam såg det.

”i’m sorry.” Sa han och la sin hand på min axel.

”it’s okay.” Sa jag och kollade på honom.

En tår föll från hans kind.

”I can’t! I can’t lose her too!” Skrek han.

Jag kramade om honom och försökte lugna honom.

”you wont! you know, she’s a really strong girl. She will be fine.” Sa jag uppmuntrande.

Allas blickar vändes mot oss när vi kom ut till väntrummet.

Dem försökte hitta svar men fann inga.

Liam fick ett nytt utbrott, han välte saker, sparkade och kastade saker omkring sig.

Zayn och Harry tog ett fast tag om honom och fick ner honom på golvet.

Där bröt han ihop totalt, grät ocj skrek.

En sköterska kom in till väntrummet, dem ledde in Liam till ett rum sen kom några poliser och gick in i samma rum.

”omg..” viskade Moa.

Timmarna gick, ingen läkare kom, jag började få smått panik, tänk om hon aldrig vakna upp igen?

 

Louis perspektiv:

Jag satt och höll om Natalie som grät.

Tårar föll även från min kind, jag försökte vara stark för alla men efter att alla hade flippat ut så kunde jag helt enkelt inte hålla tillbaka.

Jag lät dem rinna till för min kind tills det inte fanns några tårar kvar att fälla.

”omg, can’t we se her soon?” Snyftade Natalie i min famn.

”soon my love, i promise. She will be okay.” Trösade jag och strök henne för ryggen.
Liam hade varit inne i det där rummet väldigt länge nu, stackaren var ju helt förstörd.

Efter ett bra tag kom Liam utrusandes mot Niall, han tog tag i hans tröja och tryckte upp honom mot väggen.

”what the hell have you say to my sister?! what have you done?! answere me!” Skrek han i ansikte på Niall som såg vettskrämd ut.

Zayn och jag sprang fram till dem, jag drog bort Liam från Niall och Zayn tog hand om Niall.

Jag drog ut Liam från sjukhuset för att ta en promenad.

Han började verkligen bli galen av att vara där inne.

”hey bro, she will be okay. we don’t know why she did it and maybe Niall doesn’t know either.”  Sa jag när vi gick genom en park.

Vi hade smiti ut från en bakväg på grund av alla fans och papz.

Vi gick i timmar och pratade innan vi gick tillbaka.

När vi kommer in till väntrummet igen så går Natalie framochtillbaka i korridoren.

en sköterska pratar med henne, och det ser ut som om hon håller på att bli galen.

Hon stannade upp och stirrade på sköterskan.

”i’m sorry sweetie, but i can’t tell you were she is cuz no one can visit her right now.”

”oh, come on! we have been here for like 2 days or something like that!” skrek hon.

”no, you have been here for 9 hours sweetie.” Sa sköterskanoch log.

Vilket hon inte skulle ha gjort..

”i don’t care how long we have been here! Liams sister, Nialls girlfriend and our sunshine  is here somewhere and we don’t know if she’s okay or dying! do you hear me?!” Skrek hon hysteriskt.

”calm down love, they not going to tell us anyway.” Sa jag och kramade om henne, en ny gråtattack kom.

Den här gången grät hon konstant i över en halvtimme.

ca 3 timmar senare:

En läkare kom in i väntrummet, han kollade runt på oss.

Vi satt nervösa och väntade på hans svar.