Onedirectionfanfics

Just the wrong way..

Jonna och Joanna är systrar till Liam i 1D och när deras föräldrar omkommer i en bilolycka så får Liam ta hand om dem. Joanna har långt brunt hår och exakt samma ögonfärg som Liam, hon bråkar alltid med sin bror.
Jonna är den som brukar göra minst väsen av sig och hon ser exakt ut som Joanna eftersom dem är enäggstvillingar. men en dag så går allting snett i ett bråk som Joanna & Liam har och som vanligt springer Joanna iväg från sina problem.

Jonnas prespektiv:

Jag satt och solade på altanen och bara njöt.

Plötsligt hör jag skrik inifrån. Joanna och Liam bråkade igen, jag suckade och ignorerade det. ”oh god, Liam! If i’m not the prefect sister for you so..”  Hörde jag henne skrika, Alltid så dramatisk. ”I don’t mean it like that!” Skrek Liam tillbaks.Niall kom ut och satte sig bredvid mig. ”big fight?” frågade jag och han nickade. Stackars brorsan (Liam) hade inte haft det lätt sen mamma & pappa dog i en bilolycka för några veckor sen. Han var tvungen att ha oss med sig hela tiden.  Det högg till i hjärtat när jag tänkte på mamma & pappa. Jag kände tårarna bränna i ögonen. Niall kollade fundersamt på mej. ”it’s okey, you can cry.” Sa han och gick fram till mig för att ge mig en kram. Joanna kom ut springandes från huset. Hon vände sig snabbt om och skrek till Liam ”I hate you!” jag såg tårarna rinna ner för hennes kinder. ”joanna.. please..” Sa jag tyst och hon gav mig en mördar blick. ” I love you my twinsister” sa hon och gick ner på gatan. jag följde henne med blicken, men när hon skulle gå över vägen så såg hon inte bilen som kom farandes i illfart så hon klev bara rakt ut. allt hände så snabbt, bildäck som bromsade sen en smäll. ”no!!!” Skrek jag och kastade mig ur stolen. Jag sprang ner till vägen, när jag kom fram till henne sjönk jag ner vid henne och höll om henne. ”No!! Joanna, please wake up!” Skrek jag och tårarna bara sprutade. ”please! Wake up, for me.” Viskade jag i hennes öra. Ingen reaktion, Jag grät hejdlöst och höll henne i min famn. Jag strök handen över hennes ansikte och började stryka på hennes hår. *My wonderful sister!* tänkte jag. Det hade börjat kommit folk och jag kände att någon försökte dra mig ifrån Joanna. ”Leave us alone!” Skrek jag åt personen. ”Jonna, please..” hörde jag Niall säga. ”No!” Väste jag. Jag hörde syrener och en massa personer som kom. Alla försökte dra mig därifrån men ingen lyckades, då kom Liam och drog mig därifrån med sina starka armar. ”what do you think you doing!” Skrek jag och började slå på honom.  jag försökte komma ur hans famn, men det var nästan omöjligt. ”let me go!!” Skrek jag till honom. Han vägrade och höll mig kvar i hans famn. Jag slog mig trött och när han trodde att jag var helt utmattade så släppte han mig, men då tog jag mina sista krafter och sprang därifrån.

Liams perspektiv:

Ena stunden så var Jonna i min famn men när jag kände att hennes krafter tog slut så hade jag släppt henne och hon hade sprungit därifrån.

Jag, Zayn och Niall kollade förvånat efter henne. Hon skulle komma tillbaka, det visste jag.

Så det enda vi kunde göra var att gå tillbaka till huset eftersom vi inte fick åka till sjukhuset för personalen och helt enkelt bara vänta.

Timmarna gick och ingen Jonna kom och ingen från sjukhuset hade ringt. Vi bestämde oss för att ut och leta efter Jonna.

Vi åkte i timmar men såg henne inte. Vi stannade bilen och klev ur för att ropa på henne.

Vi delade på oss och bestämde att vi skulle komma tillbaka till bilen om 2 timmar om vi inte hade hittat henne.

 När jag vandrade ute i skogen så började jag tänka på allt som kunde ha hänt henne. Jag fick en iskall stöt igenom mig och kom på att jag hade läst i en tidning häromdagen om henne våldtäktsman var ute i området där vi bodde.

Jag började gå snabbare  *I have to find her!* Tänkte jag panikslaget.