Onedirectionfanfics

Del 8

 Förra delen:

*hey! Do you remember me? Your sister, u know! Well I really miss u! do you wanna hang out tonight?*

Några minuter senare svarade han.

*hey! Omg! I thought u was dead! I miss u 2 sis! Ofc, time and place?”

Jjag log för mig själv och skickade snabbt ett svar.

*haha! Well soon and the park?*

Han svarade att det gick bra. Jag började rota i min garderob efter nya kläder.

Till slut hittade jag ett par mysbyxor och en snygg tröja till.

Jag småsprang nerför trappan och var allmänt glad, killarna, Paul och Lux satt i soffan. Lux satt I Zayns knä. Niall kollade på mig, jag la fingret på mina läppar och visade att han skulle vara tyst. Han nickade, vände blicken mot tv:n igen. jag smög ut genom dörren och när jag var nere vid vägen hörde jag någon säga: ”where you going?”

Jonnas perspektiv:

Jag vände mig om och där står Liam.
Jag suckade, gick därifrån, men han tog tag i min arm och drog mig tillbaka.
”where you going?” Frågade han på nytt och stirrade in i mina ögon. Jag svalde några gånger och försökte komma loss, men det var helt meningslöst. ”out..” viskade jag och kollade ner i backen.
 ”where?” Frågade han.
”I-I I just gonna hang out with some friends.” Svarade jag tyst och han släppte mig.
Jag gick mitt snabbaste till parken.
 När jag kom dit kollade jag förvirrat runt och letade efter Tom.
”hey!” hörde jag en glad röst bakom mig säga.
 Jag hoppade till och vände sakta om, där stod han!
 Jag kände tårarna komma. ”Tom!” Tjöt jag och slängde mig om hans hals, tårarna bara rann ner för min kind.
 ”sssh.. i’m here, everything is okey now.
”I have miss you soo much bro!” Snyftade jag.
Jag släppte mitt grepp om hans hals och kollade på hans ansikte.
 ”And I have miss u too much sis!” Sa han och strök en slinga ur mitt ansikte.
Jag skrattade till och omfamnade honom igen.
när vi hade kramat ett tag, gick vi till en glassbar.
Vi skrattade och hade jättekul.
När vi gick på trottoaren och höll hand, kom jag på att jag inte riktigt ville skiljas från honom och frågade därför:
 ”do you wanna sleep over?” han kollade på mig och nickade.
 Efter några meter så trodde jag att mina fötter skulle dö av mina klackskor.
”wait!” gnällde jag och började dra av min skorna.
Han skakade på huvudet och sa att jag skulle hoppa upp på hans rygg.
”You are grazy!” Skrattade jag men gjorde som han sa.
 Han gick enda vägen in till huset, men släppte inte ner mig vid hallen som jag trodde att han skulle göra.
Liam kollade på oss och skakade på huvudet.
Jag blängde ilsket på honom, min blick mötte Nialls som såg väldigt sur ut.
Jag hann inte säga så mycket när Tom sa: ”are you ready?!”
”for what?” frågade jag.
Innan jag ens hann reagera så låg jag i soffan och blev kittlad av honom.
”noo!” Skrek jag och började slå på honom.
 ”stop! Please, I.can’t, breath!” Skrek jag och kunde verkligen inte andas.
Han slutade och drog upp mig från soffan.
 ”I hate you!!” skrattade jag.
Han skrattade också och rufsade till mitt hår. ”my hair!” Skrek jag och sprang till spegeln.

Liams perspektiv:

”girls..” sa han och skrattade.

”yeah, I know…” suckade. Han vände sig om, skakade min hand och sa ”oh, i’m Tom by the way.” Jag nickade och log mot honom. ”soo Tom, are you dating my sister?” Han kollade på mig och brast ut i skratt, han vek sig och låg på golvet och verkligen asgarva. ”what is so funny?” Frågade Jonna. ”your brother.. haha your brother think we are, haha are dating!” skrattade han och Jonna började också asgarva. ”what?!” Frågade jag irriterat men de bara fortsatte att skratta. ”ooh! I can’t breath! I think i’m dying!” Tjöt Jonna. ”it’s not funny..” muttrade jag och fortsatte att kolla min twitter. ”yes, yes is it!” skrattade Tom. Jag suckade och ignorerade dem.

Helt plötsligt så började en mobil ringa och jag hoppade högt och stirrade på Tom som fiskade upp mobilen. ”what’s up?” Svarade han. ”NOOO! It’s vas happenin?” skrek Zayn.
”but mum.. I have really miss her..” sa han gnälligt.
Jonna kollade oroligt på honom.
”i hate you!” Väste han och lade på.
 ”something wrong?” Frågade Jonna och omfamnade honom. han skakade på huvudet, gick ur hennes kram och började klä på sig. Han sa hejdå och gav Jonna en lång kram och en puss på kinden.
”I wanna talk with you little sis.” sa jag när hon var på väg uppför trappan. Hon vände och gick ner igen.

Jonnas perspektiv:
Jag gick fram och satte mig bredvid honom i soffan. ”well, let’s talk then!” sa jag irriterat.
 Han la ifrån sig datorn och satte sig mot mig. ”well.. don’t be angry or freakout now, but we are going on tour…” jag kände klumpen i halsen komma.
”soo.?” Viskade jag.
”yeah, and we can’t take you with us, cuz you gonna start school again and take care of the house.” ha undvek att kolla mig i ögonen, tårarna brände i ögonen.
Jag reste mig upp och sprang uppför trappan in i mitt rum.
Jag smällde igen dörren, kastade mig på sängen och började gråta hysteriskt. ”NOO!” Skrek jag in i kudden.
En svag knackning hördes på min dörr. ”go away!” Skrek jag.
Dörren öppnades och inom kort satt någon och strök på min rygg. ”what’s wrong?” frågade Louis. ”i-i-i i don’t wanna be alone, don’t wanna lose you guys!” grät jag. ”heey! You not gonna lose us!” Sa han och tog mig i sin famn.
jag gömde ansiktet i hans tröja och tårarna bara rann, dörren öppnades, stängdes och små lätta steg hördes. ”what’s wrong?” Frågade Eleanor.
”it’s a long time.” Snyftade jag.
”Oh!” Sa hon och satte sig bredvid mej för att trösta. ”I have to go, but Eleanor stay here with you.” sa Louis och gick ut ur rummet.
Eleanor tog mig i sin famn och tröstade mig.
”it’s okey, just cry.” Viskade hon Jag grät tills alla tårarna var slut. ”is it better now?” Frågade hon och strök bort de sista tårarna från min kind.
Jag skakade på huvudet, det var inte bättre för dem skulle fortfarande åka iväg. ”Eleanor!” Skrek Louis nere från köket, hon log, gick ut och småsprang nerför trappan.
Jag lade mig ner på sängen och suckade djupt.
*tänk om han kommer tillbaka och gör om det?* tänkte jag och fick en kall rysning längst ryggraden.
Jag låg på mitt rum hela dagen, killarna hade försökt fått ut mig men hade misslyckats.
Det knackade på min dörr, jag ignorera det och fortsatte att glo upp i taket.
”can i come in?” Sa Niall från andra sidan dörren.
”sure.” Suckade jag. Han kom in, stängde dörren och kollade på mig med en väldigt konstig blick.
 ”what is it?” Frågade jag misstänksamt.
”FOODTIME!!” skrek han. Han lyfte upp mig och bar mig över axeln.
”Niall!! Drop me down!” Skrek jag och slog på hans rygg, han ignorerade mina slag & skrik och fortsatte ner till matrummet.
Han dumpade av mig på en stol och sa belåtet ”soo, she’s here now! it wasn’t that hard!”  Jag glodde ilsket på honom.
”sorry! But Liam said that would be no food if you wasn’t here!” sa han beklagande. Jag fnös och drog upp benen mot kroppen.
Jag kände allas blickar på mig, jag stirrade ner på tallriken, lekte lite med maten med min gaffel.
 ”what’s on your mind?” Frågade Niall. ”Are you the new Liam?” Snäste jag och fortsatte att glo på maten som jag inte ens hade ätit av.
______________________________________________________________________________________________
jääätte lååångt kapitel, i know. men tyckte att ni var värda det eftersom ni har fått väntat jättelänge på den!
kommentera gärna vad ni tycker :D xx