Onedirectionfanfics

 

del 32

förra delen:
jonnas perspektiv:
”calm down sis.” Sa jag och kramade om hennes hand.

Hon började slappna av och vi var snart framme.

Jag tog tag i hennes hand och gick in resturangen.

 

Louis perspektiv:
Jag stod och pratade med några gamla vänner när jag hörde en bekant röst viska mitt namn bakom mej. jag vände mej om och där stod Nathalie, hon var så vacker.

Jag kollade på henne med stora ögon och sedan fastnade jag med blicken på hennes vackra ögon som var tårfyllda.

” why do you crying?” frågade jag oroligt.

jag försökte krama om henne men hon puttade bort mej, vi satte oss vid ett bord som stod vid et fönster. ”please explain..” sa hon och kollade ner i bordet.

”what do you mean?” Frågade jag förvånat.

Hon blängde på henne men svarade ”why did you kiss her Louis, why?!” Skrek hon argt.

Tårarna rann ner för hennes kind och hon hade svårt att andas.

”calm down.” Sa jag lugnande.

hon började ta djupa andetag, jag lät henne lugna sig innan jag berättade.

”why?” Snyftade hon och kollade ner i bordet.

Jag tog tag i hennes haka och böjde försiktig upp hennes huvud så vi möttes med blickarna.

”Nathalie, i didn’t kiss her.. she kissed me.” Sa jag och kollade rakt in i hennes ögon.

”but i saw you!” sa hon förvirrat”

Jag suckade. ”i know sweetheart, but she kissed me and i have try to tell you that, but Jonna and Niall didn’t tell me where you was.”
”Louis, is this true?” Frågade hon och jag såg att hennes ögon började få ett litet gnista av liv.

”yes, it is” sa jag och log.

Hon log och böjde sig fram och kysste mej.

jag besvarade kyssen, det var som om en stöt gick genom min kropp.

Gud vad jag har saknat henne.

 

Nathalies perspektiv:

Hela jag blev varm i kroppen av vår kyss, jag hade saknat honom så otroligt mycket.

Jag borde berätta för honom men jag visste inte hur.

”I love you.” Viskade jag och log mot honom.

”i love you too.” Svarade han och log tillbaka.

”More than everything?” Frågade jag och kollade in i hans ögon.

”Of course!” Svarade han och hans leende blev ännu bredare.

”would you do everything for me?” frågade jag.

hHan kollade förvånat och misstänksamt på mej.

”Honey what is it?” Frågade han misstänksamt och oroligt.

”LOOK THERE’S LOUIS!” skrek någon.

vi vände oss om och där stod en massa tonåringar, de var på väg hit.

jag fick panik och några från personalen tog tag i mej och Louis.

dem gick med oss till köket, Louis ringde till Paul och han skulle komma om 5min.

”thanks!” Sa jag till dem som hade hjälpt oss.

”no problem.” Sa en av dem. Hon var lång 1,75 kanske, blond långt hår som satt i en hästsvans. Hon var antagligen servitris.

när Paul kom gick vi ut genom en dörr från köket & hoppade direkt in i bilen.

vi körde iväg och Louis tog min hand i sin. jag stirrade på den ett tag och tänkte

*var det här verkligen på riktigt, var det verkligen sant att det var vi igen?*

”Louis i want to..” började jag.

Han avbröt mej. ”sssh.. it’s okey now.” Jag suckade tungt och gav upp. Det var inte rätt tillfälle just nu.

Vi åkte hem till vår lägenhet precis innanför dörren var jag tvungen att springa till toan för att spy.

”Nathalie, hun?! are you okay?” Hörde jag Lou ropade och sprang till toan.

”yeeaah.. i’m just fine!” Sa jag och log.

”It is something you want to tell me?” Han kollade granskande på mig.

jag suckade, vad skulle jag säga? Att jag var gravid med hans barn och jag hade försökt berättat det hela dagen?

”you know you can tell me everything.” Sa han uppmuntrande.

jag reste mig upp, borstade tänderna noga och sen torkade munnen med den svarta handuken som hängde på elementet.

”Lou, i know we are young and you have your band and that kind of things. But something have happend.”

Han kollade oroligt på mig. ”like what?” Frågade han med en osäker röst.

”i’m pregnant.” Svarade jag och brast ut i gråt för att nu visste jag att jag hade förstört hela hans liv och framtid. ”So you don’t want to keep the baby or what?” Frågade han förvånad.

”of course i want, i just have mess everything up.” snyftade jag.

”What? You haven’t mess something up hun!” sa han och kramade om mej.

”but.. you future and life going to change really much now. And that’s my fault.”

”So? I didn’t say i don’t want it, i want you AND the baby. I love my sweetheart i would never leave you. Nathalie look at me.” Sa han.

Jag kollade försiktigt upp och mötte hans underbara ögon.

”This is the best day in my life. i’m going to be a father and i have my girl of my dreams. Everything is perfect!”

Jag log och kysste honom länge.

 

Jonnas perspektiv.

idag skulle vi på vårt andra ultraljud, jag var nervös men med Nial vid min sida var jag helt lugn. Jag satt och tänkte och då vandrade mina tankar direkt till Joanna. jag kände en tyngd mot bröstet, det var ju Joanna som skulle vara gudmor till mitt barn. Niall såg att jag blev nere. ”What’s wrong baby?” Ffrågade han och kramade om min hand.

”i’m just thinking about Joanna, she should be godmother.” Svarade jag ledset.

”ooh… we can go and say hi to her later, if you want.” Sa han uppmuntrande.

Jag log mot honom och mimade ”thank you”.

 vi fick snabbt komma in till ultraljudet, det var samma kvinna som förut. Hon log stort åt oss. ”You two again, i have miss you!” Sa hon retsamt.

Niall och jag skrattade sen lade jag mig på britsen.

 

Nialls perspektiv.

detta var vårt andra ultraljud, jag kollade ner på Jonna som låg där och pratade med ultraljudstjejen. Hon kollade snabbt upp på mig och log stort.

”you two going to be really good parents even if you are so young.”

”thank you” sa Jonna och jag i kör.

vi skrattade åt varandra, Jonna rös till när kvinnan lade på ultraljudssalvan.

Hon tog min hand och kramade om den.

När kvinnan började med ultraljudet såg hon väldigt bekymrad ut.

”what’s wrong?” Frågade Jonna oroligt.