Onedirectionfanfics

Kapitel 25
förra kapitlet:
Vi stod framför trappan, jag tvekade flera gånger om jag skulle gå upp.
”you don’t have to..” Allt inom mig brast i mig, två floder av tårar bört loss och rann ner över mina kinder.
Han omfamnade mig och höll kvar mig för att försöka trösta mig men inget kunde få ett stopp på det här. Knäna vek sig och jag hamnade på golvet i fosterställning medans Eric ringde till Harry. Hela min kropp skakade hejdlöst. En stor klump växte i min hals, jag försökte kväva den med att svälja flera gånger men den bara växte tills den inte gav mig någon luft. Jag började få panik och till slut fick jag ingen luft alls.

Harrys perspektiv:
Jag kastade mig i bilen och körde så fort jag kunde. Jag visste att hon skulle göra något idiotiskt som hon trodde att hon skulle klara, varför stoppade jag inte henne? Jag var framme vid huset på mindre än två minuter, jag sprang in till huset och fick syn på Sophia i fosterställning och killen som hade ringt satt framför henne, antagligen försökte han lugna henne. Med snabba steg gick jag till henne, satte mig på golvet, tog henne i min famn och började vagga henne. Hon la sina armar runt mig och tryckte sig hårt mot mig. Efter en stund började hon slappna av och andingen blev lugnare. Jag lyfte upp henne och bar ut henne till bilen. Hon hade somnat så Eric hjälpte till med dörren så att jag kunde få in henne.
”Thanks.” Jag skakade hand med honom innan jag gick och satte mig på förarsidan.
”Just take good care of her, okey?” Han såg orolig ut när han sa det och jag lovade att jag skulle göra mitt bästa, inte för att jag förstod hur det kunde göra någon skillnad för honom och varför brydde han ens sig?
Jag sneglade lite mot Sophias håll, vacker som en ängel och fridfull. I alla fall när hon sov. Hur kunde det ha gått så snett för henne? Hon vet inte ens hela sanningen om sin egen pappa. Vad skulle hände om hon fick reda på hela sanningen? Det är som om alla hon någonsin börjat lita på, har sviktit henne. Men hennes mamma verkar i alla fall bra men om hon nu är så bra som Sophia säger, varför är då Sophia här och varför pratar hon aldrig om henne? Frågorna virvlade runt i mitt huvud och gjorde mig yr.
Jag parkerade bilen framför huset och Paul såg orolig ut när han såg Sophia. Jag gav honom en sur blick.
”What happend?” Oron i rösten var otroligt överdriven.
”Don’t pretend that you do care Paul. Do really think that she never will found out the truth?”
Han kollade ned och fortsatte med det han höll på med. Jag gick in till mitt rum, packade en väska och gick ner till Sophias rum och gjorde samma sak. Hon behövde komma bort ett tag och jag skulle inte låta henne åka själv. Jag slängde in väskorna i bilen, satte mig framför ratten och började köra mot killarnas och min lägenhet. Lägenheten hade blivit renoverad och därför hade vi bott hos Paul det hade varit klart ett tag men jag ville bo kvar ett tag för att kunna ta hand om Sophia men killarna hade bestämt sig att flytta in på en gång. Deras blickar vändes mot mig men fastnade snabbt på Sophia som låg i min famn. Liam kom fram till mig, tog emot henne och la ned henne på soffan och jag gick ut för att hämta väskorna.
”She is sleeping deep!” Niall satt och petade på hennes kind, lättroad som han är.
”Yeeaah..” Suckade jag och bar väskorna till mitt rum.
”Niall! Stop it!” Jag rusade till dom för att se vad som hände.
Sophia hade ett hårt grepp om hans handled och ilskan lyste i hennes ögon. Niall såg vettskrämd ut, jag brast ut i skratt och vek mig dubbelt.
”Never wake up a bear in the winter Niall.” Zayn log med ett retsamt leende mot Niall som fortfarande inte förstod vad som hade hänt.
Sophias perspektiv:
Niall hade suttit och peta på mig, tillslut hade jag vaknat och eftersom mina hormoner gick lite uppochned så hade jag blivit arg och irriterad.
”can you please..” Han kollade menande på sin hanled.
Jag log som svar och släppte den. Harry och Zayn hade vikigt sig dubbelt, så kul var det väl ändå inte?
”Why am I here?” Jag lutade mig mot Harry och gspade stort.
”I just thought that you need to be somewhere else.” Han ryckte på axlarna och strök bort en slinga från mitt ansikte.
”You are so clever Harry Styles.” Retades jag.
”thank you Sophia Margareth Journey.”
Jag stelnade till, hur kunde han veta mitt mellannamn?!.
”how did you know?!” Utbrast jag.
Han log mot mig med ett irriterande retsamt flin. Jag suckade, slog till honom på axeln och satte mig i hans knä. Hans starka armar var snabbt runt mig, jag lutade huvudet mot hans hals och slappnade av. Det var skönt att få sitta där hos honom, en lugn känsla bildades runt oss och jag kom på mig själv att njuta av omgivningen. Jag har aldrig riktigt varit den personen som gillar att ha många människor runt om mig men med dessa underbara killar, gick det hur bra som helst. speciellt när Harry var i närheten, då kändes det som om inget kunde skada mig, inget kunde komma åt mig. Mitt i det lugna började min mobil plinga, först facebook sen twitter och sist sms. Jag suckade och tog upp mobilen, höll den gömd så att Harry inte kunde se vad som stod. Fint, mitt nummer hade läckts och på twitter så var det ännu mer hat. Av ren ilska kastade jag iväg mobilen och den gick i flera bitar, dåliga iphone.
”WOW! Why did you do that?” Liam kollade oroligt på mig, vilket även resten av killarna gjorde.
Jag gömde ansiktet mot Harrys hals och tårar började rinna som två floder från mina ögon. Det skulle alltså aldrig få ett slut. Harry började stryka mig över ryggen, även han är säkert trött på mitt bölande hela tiden.
”What’s going on Angel?”
Jag log, försökte få kontroll över min andning och tårarna, helt hopplöst.
”Your fans going on.” Suckade jag.
”What?!” Liam lät riktigt arg.
Jag satte mig upp och nickade mot honom som svar.
”What have they done?” Han var en aning lugnare men det lyste en aning ilska i hans bruna ögon.
”Nothing much really, they just give me hate everyday.” Jag ryckte på axlarna och torkade bort tårarna.
”do you know what? You and I are going on vacation.” Harry kramade mig hårt och det var som om allt hemskt rann av mig.
”where?”
Han skrattade och log. Han sa att jag fick bestämma var jag helst skulle vilja åka.
”Greece” Svarade jag efter en lång tänketid.
Harry reste sig snabbt, alldeles för snabb så jag föll i golvet. Killarna började skratta och jag gav dom en ilsken blick.
”Thanks honey!” Ropade jag surt efter honom.
Plötsligt insåg jag att vi inte var hemma utan i killarnas lägenhet. Jag kollade runt och allt var nytt, så det var därför de hade bott hos Pappa och Clodagh.
”We are going to Greece tomorrow!” Harry såg riktig glad ut.
”Tomorrow?! I have no clothes and-”
”We can buy some now and there. don’t worry angel.” Han gav mig en kyss och kramade om mig.
”Thank you.” Jag kramade om honom och gav honom en lång kyss.
”Can you guiys get a room?” Louis suckade och glodde på oss.
”Jealous Lou?” Retades jag.
”No? I have girlfriend, do you remember?”
____________________________________________________________________________________________

här kom ett extra långt kapitel för att ni har fått vänta så länge. ^^