Onedirectionfanfics

Del 34

förra delen:

Jonnas perspektiv:

”But who are you?” Frågade jag efter jag hade berättat klart.

”well, your mom is my daughter.” Svarade han och log.

Nialls perspektiv:

Jonna hade varit borta väldigt länge nu, Jag började bli sjukt oroligt.

Hennes psyke klarade nog inte det här men varför var hon så arg när hon drog?

Det hade gått 3 timmar nu, vart var hon?

”Hey bro, where is my littlesis?” Frågade Liam som satt i soffan och kollade på tv.

I don’t know, svarade jag och fortsatte att torka diskbänken. Jag såg Liam resa sig ur ögonvrån. ”Have something happend?” Frågade han oroligt.

”Why?” Frågade jag som svar.

”well, you have done that for the last 20 minutes.” Svarade han retsamt.

Jag ryckte på axlarna, vad skulle jag liksom säga?

”Have you two having a fight?” Frågade han argt och oroligt.

”i don’t know.” Svarade jag bara och slängde disktrasan på diskbänken.

Han kollade konstigt på mej.

Jag gick till hallen och klädde på mej ytterkläderna.

”where you going?” Frågade Louis.

”yeeaah, vas happenin?” frågade Zayn.

”i’m going to found my girlfriend.” svarade jag och gick ut.

Okay, vart skulle jag ta vägen om jag var Jonna?”
Kyrkogården, Jag gick med snabba steg mot hennes föräldras gravar.

Där satt hon och kollade på gravarna.

Jag satte mej bredvid henne och höll om henne.

Hon flyttade sig ur min famn och korsade armarna.

”what’s wrong?” Frågade jag förvånat.

”what do you think? i need you and when i wake up, what do i hear? The other guys!” skrek hon argt.

”but, you was sleeping and i had boring so i called them.” svarade jag.

”So you called them because of i’m to boring? Are you going to change girlfriend too?” Skrek hon och gick därifrån.

Jonnas perspektiv:

Jag gick hem till brorsan, Moa var där.

Jag log mot henne och frågade om jag kunde låna deras badkar.

Liam frågade om något hade hänt men jag bara ryckte på axlarna och gick till deras badrum.

Jag fyllde upp badkaret medans jag tog av mej kläderna.

Jag stannade vid väggspegeln och kollade på min mage, tänk om det är så att jag inte kan få några barn.

En tår föll ner för min kind, jag ignorerade det och la mig i badkaret istället.

Tankar virvlade runt i huvudet på mej, alla riktade på hur dålig och värdelös jag var.

Just då fick jag någon konstig känsla av att jag inte ville leva längre.

Att jag inte var värd livet.

Så medans kranen fyllde badkaret så sjönk jag ner i badkaret och andades ut all luft.

Någon gång under tiden hörde jag knackningar från dörren sen blev allt svart.

__________________________________________________________________________________________

kort kapitel jag vet men det var bara för att jag ville att det skulle sluta så ^^   vill bara tacka er som fortsätter att läsa den efter en så lång paus jag hade och ett tack till er som har börjat läsa den och fortsätter. Ni är så otroligt underbara, det är tack vare er att jag fortsätter med den. jag älskar er.  *kastar kärlek på er*

+5 kommentarer för nästa? :)