Onedirectionfanfics

del 13.

förra delen:

”well, yesterday when I talk to her, she talked very wierd, like she was drunk or something.”

”what?” Frågade Liam oroligt, satte sig ner på en stol och kollade på sin mobil.

 

1 vecka senare.

jag vaknade av väckarklockan som tjöt, jag stönade och slog på den och den åkte ner i golvet med en duns.

Det var väldigt ljust i rummet så jag blev bländad när jag öppnade ögonen.

jag ville verkligen inte till skolan, jag hade vart mobbad förut och allt blev värre när brorsan blev känd osv.

men idag så var jag tvungen att gå dit, hade packat väskan dagen innan, fixat kläder med Sarah och fixat så att hon sov här så att hon kunde fixa mig, hon erbjöd sig t.o.m att fixa mig varje morgon.

Jag gick och väckte henne och gick sen ner i köket för att fixa frukost åt oss.

jag stekte våfflor, Niall brukade älska mina våfflor, han brukade säga att det var de godaste våfflorna i världen.

”mmm that smells really good!” Sa Sarah när hon kom in i rummet.

”thanks!” Sa jag glatt.

Hon kollade oroligt på mig.

”what?” Frågade jag roat.

hon bet sig i läppen och tvekade ett tag men sa till slut ”you don’t have pretend that you're happy, I heard you last night when you cry. and you can always talk to me if it’s something.”

 jag kollade ner i golvet, hon hade rätt, jag borde inte låtsas inför henne.
”I know, thank you sis!” Sa jag och kramade om henne.

Vi stod och kramades länge tills våra magar protesterade, vi skrattade till och satte oss vid bordet för att äta vår frukost.

sen ställde vi allt i diskmaskinen och gick upp till mitt rum för att fixa oss eller ja, Sarah skulle ju fixa mig så jag klädde på mig när hon sminkade sig.

Vi var precis klara när vår skjuts kom, det var Sarahs brorsa som kom idag.

”hi bro!” Sa Sarah glatt och kramade om honom.

Hi girls!” Sa han glatt och körde iväg.

Jag var nervös hela vägen till skolan och jag ville bara spy.

när vi var på skolgården blev jag alldeles förlamad, den här platsen hade jag alltid fruktat att komma tillbaka till.

Hon tog min hand och försökte få med mig in.

 ”no! i’m not going in there!” Sa jag panikslaget.

”come on! i’ll be there all the time!” sa hon och verkligen försökte få med mig men jag total vägrade.

”what’s wrong?” Frågade Tom som hade kommit fram till oss.

Sarah suckade och släppte mig, hon förklarade att jag vägrade gå in i skolan.

Tom kollade oroligt på mig, jag var tvungen att kolla ner i backen, det var löjligt att hålla på såhär men jag ville verkligen inte in dit igen, hade haft ångestattacker varje kväll förra veckan för just den här dagen, Han kom fram till mig och kollade mig jävligt djupt i ögonen för att psyka mig antagligen.

”it’s okay, to be scared, but you have to go in to the school Jonna.” Sa han mjukt och förstående som om han förstod.

”You don’t know how it is Tom!” Väste jag ilsket.

”I love you Jonna and i won’t let anything happend to you!” Sa Sarah och tog min hand igen.

jag gick nära henne in till skola med Tom bredvid mig & Simon bakom mig.

Jag kände hur alla tittade på mig och började snacka så fort jag hade gått förbi.

 

Toms perspektiv:

Jag hörde hur all viskade när vi gick förbi, såg hur alla glodde.

de flesta slutade glo när vi gav de iskalla blickar, Jonna gick med blicken fastklistrad nere på golvet.

Jag hatade dem! hon, som är som en lillasyster för mig ska inte behöva må såhär!

det värsta var att jag inte kunde göra någonting, jag visste ingenting längre..

 

Simons perspektiv:

Jag ville bara gå fram till varje person som snackade om henne eller glodde på henne och slå ner dem.

Jag visste ingenting om henne men jag skulle finnas där för henne det var en sak som var säkert.

 

Sarahs perspektiv:

stackars Jonna!

jag vet att hon hatade det här stället, men måste gå hit iaf, måste vara hemskt!

Är ju skit jobbigt att se henne må så här dåligt.

Jag ska inte låta någonting hända henne!

 

Jonnas perspektiv:

dagen segade sig fram, lärarna log mot mig och sa att det var kul att jag var tillbaka.

kul? Hur fan kan de tycka det?! alla blickar och viskningar som kom när vi gick förbi, är det kul?!”

efter skolan åkte jag direkt hem, Sarah frågade om någon skulle följa med mej hem, jag skakade på huvudet., behövde lite ensam tid.

jag klev på bussen, satte mej längst bak, tog upp en bok och började läsa.

någon gång under resan hörde jag någon säga ett förvånat ”hej!” jag kollade upp och där stod Jessie, en tjej som hade vart min allra bästa vän men vi gled tyvärr ifrån varandra när jag var tvungen att sluta skolan.

”sooo, where have you been? frågade hon.

jag la ifrån mig boken och svarade tyst ”School.”

”really?” frågade hon chockat.

jag suckade, varför ska varenda jävel ha samma reaktion?

Jag nickade och tog upp min bok igen.

Hon frågade inga mer frågor men jag kände att hon sneglade på mig lite då och då.

när bussen stannade vid min hållplats kastade jag mej ut, sprang in till huset och slängde mig på soffan i vardagsrummet.

Jag andades tungt några gånger och kollade upp i taket.

*Varför föddes jag?* tänkte jag och precis då ringde min mobil, det var Liam, jag suckade och lade ner mobilen igen, orkade verkligen inte med att prata med någon just nu.

jag hade inte svarat en enda gång den här veckan när någon hade ringt, jag orkade bara inte.

 

Nialls perspektiv:

Liam hade gått hela veckan på sin lediga tid med att försöka få tag på sin lillasyster, hon hade inte svarat en enda gång, inte ens på mess eller när någon av oss andra ringde.

vi alla var väldigt oroliga och jag hade messat flera gånger, men hade inte fått ett enda mess tillbaka.

de andra kämpade med att lugna ner Liam.

”Come on Liam! she’s fine!” Brukade Zayn säga.

Det hjälpte definitivt inte.

När jag satt och tänkte på allt som kunde ha hänt henne började min mobil ringa.

jag tog upp mobilen och kollade på displayen, mitt hjärta började slå dubbelslag.

Det var hon!

”are you okay?” Frågade jag oroligt när jag svarade.

”yes! so can you please tell Liam to stop call me?!” svarade hon irriterat.

hon mådde inte bra, det hördes. jag bet mig nervöst i läppen när Liam och de andra kom in.

”I will, but how was your first day?” frågade jag.

Hon suckade tungt och andades några gånger innan hon svarade.

”well, it’s was great!” Sa hon glatt, hon ljög, det hördes så himla väl.

”Jonna..” började jag men blev avbruten.

”I have to go now, but I love you and allways will!” Sa hon och la på.

Liam kollade frågade på mig och jag nickade, han satte sig matt på en stol och tog händerna för ansiktet.