just the wrong way - del 29

del 29

förra delen:

Hennes hår stod verkligen åt alla håll.

”really funny! i going out..” sa hon och gick tikl spegeln för att fixa sitt rufs och sminka sig, sen mot dörren.

”can you buy some food?” frågade jag.

hon vände sig om, log och nickade.

 

Jonnas perspektiv:
det var skönt att komma ut ett tag, jag gick till en massa affärer och köpte onödiga saker, när jag gick in på Sarahs och min favorit café så satt några bekanta ansikten där.

Simon, tom och Sarah.

jag stannade upp och bara stirrade på dem, Simon hade sagt att hon var död!

jag kände tårarna komma, *hur fan kunde dem?!”* tänkte jag.

”oh hi! are you home?” Det var Daniel som frågade, ännu en kille som var spm en bror, hans mamma ägde cafeét och han jobbade här på sin lediga tid.

”yeah!”Svarade jag glatt och kramade om honom.

”god I have miss you so much! tell me about everything!” Sa han och satte sig vid ett bord.

jag berättade allt, förutom graviditeten, jag kunde fortfarande få missfall, så jag ville hålla det hemligt.

”that sound really great! but are you still friends?” Frågade han och kollade menande åt Sarahs och killarnas håll.

jag reste mej upp, gav honom en kram och svarade

”I don’t know, ask them!” Sa jag och gick ut.

”jonna, wait!” ropade Simon och Tom efter mej.

jag ignorerade dem, fortsatte gå med tårarna rinnande ner för min kind.

”wait!” det var Tom, han tog tag i min axeln, jag fortsatte att gå, hand fick precis tag i min arm, drog mig in i sin famn.

Tårarna bara rann och jag började snytfta.

”why?” Frågade jag.

”i don’t know, Simon was angry and he want to scare you..” svarade han och kramade om mej hårdare.

jag hörde att Simons steg kom närmare, jag krånglade mej ur Toms famn, mumlade att jag var tvungen att gå och försvann mot Nando’s.

Där köpte jag mat till killarna, jag tänkte att jag och Nathalie skulle ut och äta ikväll.

tog första bussen hem, dumpade av maten på bordet och berättade för Nathalie att jag tänkte att vi skulle ut och äta.

Hon tycket att det lät som en toppen idé men hon hade inga kläder så hon fick låna av mej.

 jag lånde ut en halv lång, ganska tajt, vit klänning till henne, själv tog jag en röd likadan klänning.

innan jag satt på mej klänningen så stannade jag upp vid vår helspegel och beundrade min kropp, min blick fastnade på magen, jag hade fått en liten bula!

jag blev otroligt glad och började nästan hoppa runt i rummet.

”what the hell are you doing?” Frågade Niall som stod vid dörröppningen.

”Look!” Sa jag glatt och petade på min mage,

”oh my…!” Sa han och tog mig på min plutande mage.

vi båda log mot varandra och kysstes flera gånger.

Nathalie stod i dörröppningen och såg väldigt ledsen ut.

Niall gav henne en stor kram och sa

”I will be happy when I see your stomach grow!”

hon skrattade, kollade på mej och torkade sina tårar.

”yeah, me too! just think we shop mother and babyclothes together!” Sa jag och kramade om henne.

”thanks guys, I love you!” Sa hon glatt och kramade om oss hårdare.

”thank you!” Mimade jag till Niall, han nickade och kysste mej på jässan.

”are we going soon? i’m really hungry!” Gnällde jag och vi allihop brast ut i skratt.

vi gick till en väldigt fin resturang, vi skrattade och hade väldigt trevligt.

vi satt och pratade där till dem stängde, sen gick vi ut och jag såg på en gång att Nathalie absolut inte ville gå hem så vi tog en promenad istället.

”do you still love him?” Frågade jag henne när vi var i parken.

”yes..” Svarade hon och hon hade gråten i halsen.

Jag gav henne en kram och hon började gråta.

”it’s okay!” Viskade jag, precis då kom killarna gåendes, de hade inte fått syn på oss så jag tog Nathalies hand och drog därifrån.

”what?” Frågade hon när vi stannade.

jag berättade att killarna kom, hon kramade om mej och viskade ”thanks.”’

Vi bestämde oss för att gå hem och kolla på film, efter en stund så kom Niall hem och gjorde oss sällskap.

han satt bredvid mej och höll om mej, jag somnade snabbt i hans famn.


Tidigare inlägg Nyare inlägg


RSS 2.0