Onedirectionfanfics

del 27

förra delen:

han böjde sig framför henne och strök på hennes hår.

”what’s wrong?” frågade han mej.

”i don’t know, she just needs someone right know, she don’t need to talk.” Svarade jag och log mot honom.

Nathalies perspektiv:

jag hade tagit mod till mej och skulle berätta för Louis att jag väntade hans barn, när jag kom till resturangen där han skulle vara, så kollade jag runt efter honom.

jag fick syn på honom, han stod och kysste Eleaonor, de slutade kyssas och han fick syn på mej, jag lät tårarna rinna ner för min kind, jag sprang till lägenheten killarna delade, hämtade min mobil och sprang hela vägen till Jonna och Nialls lägenhet.

jag knackade på dörren och det gick några sekunder innan Jonna öppnade, tårarna bara sprutade, hon tog mej i sin famn och ledde mig till soffan, sen sprang hon runt och kom tillbaka med filtar och kuddar.

När hon satte sig så la jag mitt huvud i hennes knä och bara grät.

Jag visste att han fortfarande hade känslor för henne, tänk om han bara var tillsammans med mej för att glömma henne?!

Jag började gråta ännu mer, Jonna strök handen gång på gång över mitt hår, hon frågade inte vad som var fel, bara var det för mej och det var skönt att bara få gråta ut och slippa alla frågor.

efter en stund kom Niall, han hukade sig på knä framför mej, strök över mitt hår och frågade vad som var fel.

Jonna svarade att hon inte visste och att jag inte behövde prata, bara ha någon här hos mej.

han nickade, reste sig upp och gick till köket.

”don’t we have any food?” frågade han besviket och jag brast ut i skratt.

jag skrattade så mycket att det gjorde ont i magen, jag blev och må dåligt och var tvungen att spy, Jonna förstod och ledde mig till toan.

Jag spydde som en räv och hon höll i mitt hår.

”are you sick?” frågade Niall oroligt.

”yeah, kind of!” svarade jag innan en ny spyattack kom.

”we maybe should drive her to ther hospital?” frågade han oroligt.

”no, it’s okey!” sa Jonna och strök mej över ryggen.

jag kände att Niall betraktade oss, han drog efter andan och sa

”oh god!” han förstod.

”does Louis know?” frågade han.

jag skakade på huvudet och började gråta igen, Jonna räckte frqam en tandborste med tandkräm på, jag lugnade mej en aning så att jag kunde borsta tänderna och få bort smaken, sen satte jag mej på toastolen och bara grät.

”please talk to me.” sa Jonna och la sina händer på mina ben.

Jag berättade allt jag hade sett och så.

hon spärrade upp ögonen när jag sa att han hade kysst Eleanor.

Jonnas perspektiv:

Nu var jag riktigt förbannad!

Hur kunde Louis göra så mot henne, en så vacker tjej?

Hade han bara lekt med henne, då jävlar?!

jag reste mej upp ioch gick med bstämda steg mot dörren, Nathalie följde efter mej.

”where you going?” Frågade hon misstänksamt.

”just for a walk.” Svarade jag och log mot henne.

”okay..” sa hon, gick och la sig på soffan.

jag gick med snabba steg på killarnas gemensamma lägenhet, slängde upp dörren ocj skrek åt Louis

”What the hell it’s wrong with you!”

Alla killarna spärrade upp ögonen och glodde på mej.

”who do you talking to?” frågade zayn.

”Louis!” väste jag.

Liam kom ner för trappan för att se vad som händer.

”what’s going on?” frågade han oroligt.

”she’s mad!” Svarade Harry.

jag glodde ilsket på Louis som såg förvirrad ut.

”why??” frågade Liam och började gå ner för de sista trappstegen.

”Louis have done something..” fortsatte Harry.

”How could you Louis?! She’s in love with you,

she loves you!” Sa jag och tårarna börja bränna.

Med de orden vände jag på klacken och gick ut.

jag hörde springande fotsteg bakom mej, jag ignorerade det och fortsatte och gå.

Någon tog tag i min arm för att stanna mej.

”noo!!” skrek jag och försökte komma loss, när inte det funkade så började jag slå mot personen.

tårarn bara rann ner för min kind men jag öppnade mina ögon och där stod en förvånad Louis.

”i’m sorry for that..” mumlade jag och kollade ner i backen.

”it’s okay, i didn’t think about that..” sa  han tyst.

jag kollade på honom, han mötte min blick, han såg väldigt ledsen ut.

”jonna..” började han.

”no Louis! I will not listen or understand!” sa jag.

han stannade, jag fortsatte och kände hans blick efter mig.