Onedirectionfanfics

del 16

förra delen:

”What?” Frågade jag misstämksamt.

”well, your brother have been very worried and Niall too.

and now you just come here, they gonna be really happy!” Svarade han.

hade Liam varit orolig för mig?

 

Jonnas perspektiv:

Jag stod och kollade på dem hela konserten och sprang sen och gömde mig på en toa när de var klara.

när jag hörde att de hade gått in till sina rum smög jag mig till Naills rum.

lutade mot dörrkarmen kollade jag på honom, den underbaraste killen på hela jorden.

”it’s was a great show!” Sa jag när han inte upptäckte mig.

han vände sig om, när han fick syn på mig fylldes hans ögon med tårar.

”no! don’t cry!” Utbrast jag och sprang fram till honom.

jag höll om honom och viskade ”it’s okay, i’m here and i’m kay, we are okay.”

Han nickade och jag torkade bort de sista tårarna som föll.

Han tog tag i min ena arm och kollade på den andra.

”what have you done!” utbrast han.

jag kollade ner i golvet.

”i’m sorry!” Sa jag och tårarna kom.

”oh Jonna! I will never leave you alone again!” Sa han, omfamnade mig och kysste mig på jässan.

Vi bestämda att han skulle gå till killarnas gemensamma rum utan att säga att jag var här.

jag gick ca 10min efter honom, gjorde exakt samma sak som jag hade gjort med Niall, lutade mig mot dörrkarmen utan att någon märkte mig.

”Oh my carrot!! it’s one driection!! i’m your biggest fan!” Utbrister jag och låter som en riktig directioner.

Killarna vänder sig om med ett stort leende men sen chockade ut när de ser att det är jag.

Niall kom fram skrattande till mig och kysste mig.

Han höll mig kvar i sin famn och han log sådär underbart som han brukade.

”oh my carrot! I have Kissed Niall Horan!” Sa jag med tillgjord röst och han skrattade till.

Liam puttade bort Niall och gav mej en stor kram.

”I have been verry worried and I’ve miss you so much!” sa han i mitt öra.

Han kollade ner på mina armar och drog efter andan.

Hans grepp blev hårdare. ”I won’t leave you again!” Sa han och kunde inte sluta stirra på mina armar.

”i’m okay now.” viskade jag, han släppte mig och log.

Jag fick en varsin stor kram av alla, killarna förklarade att de hade tänkt att gå ut och festa.

”sure!” Hade jag svarat och Liam kollade allvarligt på mig.

”And yes Liam, I gonna drink till I can’t stand anymore!” Sa jag ironiskt.

Han skrattade och skakade på huvudet., Liam tog av sig sin hoodtröja och gick iväg till sitt rum för att hämta en annan tröja, då passade jag på att sno hans tröja.

”what the..?” Sa Niall frågande när han kom tillbaks.

”come on! it’s can be cold out side!” Sa jag och tog hans hand.

 

Nialls perspektiv:

Jag kan inte fatta att hon kom hit!

hon måste ha vart helt förstörd, det plågade mig när ja såg såren på armarna.

Jag ska aldrig lämna henne ensam igen!

 

Liams perspektiv:

det kändes verkligen i hjärtat när man kollar på hennes sår som var på armarna, om jag visste att det skulle bli sådär skulle jag ha gjort allt jag kunde för att hon fick följa med.

En sak är säker i framtiden ska hon med.

 

Louis perspektiv:

Undrar om det fanns något jag kunde göra?

Hur kunde det här hända?

 

Eleanors perspektiv:

Hon måste ha hamnat i helt fel händer när vi åkte.

bäst för Liam att hon får följa med oss i framtiden!

 

Jonnas perspektiv:

Niall höll hårt i min hand, som om han inte aldrig skulle släppa den.

”I love you!” Viskade jag mot honom.

helt plötsligt Stannade han och kollade på mig.

”what?” Frågade jag oroligt.

De andra kollade frågande på honom.

”I think that we, Jonna and me is kind of tired. so I think we need to go to bed!” Svarade han och lyfte upp mig i hans famn.