just the wrong way - del 14
del 14
förra delen:
Liam kollade frågade på mig och jag nickade, han satte sig matt på en stol och tog händerna för ansiktet.
Jonnas perspektiv:
Samtalet med Niall hade slutat så konstigt igår, hur kunde han veta att jag ljög?
jag suckade och kollade på klockan, den var strax innan fyra.
jag hade blivit sömnlös inatt igen, en massa ångestattacker, kan inte det här helvetet ta slut?
3 månader senare.
jag satt på min säg och bara grät, med rakbladet i handen hade jag gjort det, kändes lite bättre men jag vet att det vara bara för stunden.
mitt liv har vänds uppochner totalt, jag har börjat dricka, skära mig osv.
jag ville egentligen inte, men folk hade faktiskt börjat prata med mej och vart snälla.
jag blev helt enkelt påverkad av grupptrycket, det där med att skära mig, var faktiskt en tjej som heter Wendy som sa att allt blir mycket bättre om man gör det.
Jag gjorde det några gånger och nu är jag fast.
jag vill bara sluta och har ringt till Tom & Simon och berätta allting, de är på väg hit nu.
jag bara grät och grät, ville att allt skulle ta slut, att Niall skulle vara här och hålla mig i sina armar och säga att allt är bra nu.
någon knackade försiktigt på min dörr, jag fick inte fram ett ord så Tom klev in.
”oh gosh Jonna!” Utbrast han och slängde sig ner på golvet bredvid mig.
Hhan höll om mig i sin famn och kollade på mina blödande handleder.
”what can I do?” Frågade Simon oroligt.
Tom sa att han skulle leta igenom hela huset och ta allt vasst som fanns.
Simon gick ut och jag hörde att han sprang ner till köket.
”i’m sorry! I wanna stop but i-i-i i can’t!” grät jag.
”it’s okay, who told you to do it?” Frågade han och strök på mitt hår.
”wendy told me.” Viskade jag som svar.
han reste sig upp, gick in i badrummet och kom tillbaka med grejer man brukar ha på sjukhus.
Han tog tag i mina armar och började ta hand om mig.
ha lindade om armarna med bandage och gav mig sin hoodtröja.
”thanks, I love you bro!” Sa jag och gav honom en kram.
”I love you too sis, cuz of that I gonna give you this” sa han och la något i fickan på tröjan.
Simons perspektiv:
Jag letade igenom varenda litet hörn i huset.
Jag hade blivit chockad när jag kom in i rummet och hon satt lutad mot väggen med blödande handleder.
Den idioten som har gjort så att hon har börjat med det borde flytta så långt bort härifrån som möjligt!
Jonna hade en massa gömställen, i soffan, vaser, badrummet osv.
jag hade fyllt min ryggsäck med vassa saker, hon ska inte få göra det igen!
*undrar om han har gett henne presenten än?* tänkte jag
__________________________________________________________________________________________
vad tycker ni? :)<3
förra delen:
Liam kollade frågade på mig och jag nickade, han satte sig matt på en stol och tog händerna för ansiktet.
Jonnas perspektiv:
Samtalet med Niall hade slutat så konstigt igår, hur kunde han veta att jag ljög?
jag suckade och kollade på klockan, den var strax innan fyra.
jag hade blivit sömnlös inatt igen, en massa ångestattacker, kan inte det här helvetet ta slut?
3 månader senare.
jag satt på min säg och bara grät, med rakbladet i handen hade jag gjort det, kändes lite bättre men jag vet att det vara bara för stunden.
mitt liv har vänds uppochner totalt, jag har börjat dricka, skära mig osv.
jag ville egentligen inte, men folk hade faktiskt börjat prata med mej och vart snälla.
jag blev helt enkelt påverkad av grupptrycket, det där med att skära mig, var faktiskt en tjej som heter Wendy som sa att allt blir mycket bättre om man gör det.
Jag gjorde det några gånger och nu är jag fast.
jag vill bara sluta och har ringt till Tom & Simon och berätta allting, de är på väg hit nu.
jag bara grät och grät, ville att allt skulle ta slut, att Niall skulle vara här och hålla mig i sina armar och säga att allt är bra nu.
någon knackade försiktigt på min dörr, jag fick inte fram ett ord så Tom klev in.
”oh gosh Jonna!” Utbrast han och slängde sig ner på golvet bredvid mig.
Hhan höll om mig i sin famn och kollade på mina blödande handleder.
”what can I do?” Frågade Simon oroligt.
Tom sa att han skulle leta igenom hela huset och ta allt vasst som fanns.
Simon gick ut och jag hörde att han sprang ner till köket.
”i’m sorry! I wanna stop but i-i-i i can’t!” grät jag.
”it’s okay, who told you to do it?” Frågade han och strök på mitt hår.
”wendy told me.” Viskade jag som svar.
han reste sig upp, gick in i badrummet och kom tillbaka med grejer man brukar ha på sjukhus.
Han tog tag i mina armar och började ta hand om mig.
ha lindade om armarna med bandage och gav mig sin hoodtröja.
”thanks, I love you bro!” Sa jag och gav honom en kram.
”I love you too sis, cuz of that I gonna give you this” sa han och la något i fickan på tröjan.
Simons perspektiv:
Jag letade igenom varenda litet hörn i huset.
Jag hade blivit chockad när jag kom in i rummet och hon satt lutad mot väggen med blödande handleder.
Den idioten som har gjort så att hon har börjat med det borde flytta så långt bort härifrån som möjligt!
Jonna hade en massa gömställen, i soffan, vaser, badrummet osv.
jag hade fyllt min ryggsäck med vassa saker, hon ska inte få göra det igen!
*undrar om han har gett henne presenten än?* tänkte jag
__________________________________________________________________________________________
vad tycker ni? :)<3
