Onedirectionfanfics

del 30

förra delen:

”what?” Frågade hon när vi stannade.

jag berättade att killarna kom, hon kramade om mej och viskade ”thanks.”’

Vi bestämde oss för att gå hem och kolla på film, efter en stund så kom Niall hem och gjorde oss sällskap.

han satt bredvid mej och höll om mej, jag somnade snabbt i hans famn.

Nathalies perspektiv.

jonna väckte mej tidigt och frågade om jag ville följa med på ultraljud, jag svarade glatt ja och hoppade upp ur sängen, åt frukost och klädde på mej.

Niall skulle naturligtvis med, Paul skulle skjutsa oss och det var strålande sol idag.

jag såg att Jonna var nervös och jag tog hennes hand för att lugna henne.

när vi kom in till sjukhuset gick vi igenom en lång korridor, tog hissen till sjätte våningen och sen till direkt till vänster.

Niall höll hårt i Jonnas hand och hon höll min hand, hon har verkligen varit ett bra stöd.

En ung kvinna följde oss till ett rum.

Hon hade långt blondtbrunt som satt i en knut, bruna ögon och ganska kort och var verkligen supertrevlig, hon kommenterade inte ens Jonnas ålder.

 

Jonnas perspektiv:

Kvinnan som skulle göra ultraljudet var helt underbar!

hon var väldigt trevlig och sa ingenting om min ålder, vilket var skönt eftersom nästan alla läkare vi hade frågat hade kollat konstigt på mej.

jag la mig på britsen och drog upp min tröja.

”it’s maybe too early to hear any heartbeats, by the way wich month are you in?” Frågade hon och log.

”well, i don’t know.” Sa jag och rodnade.

”oh! that’s fine we can see it on here.” Sa hon och la på en salva på magen.

Niall stod och höll min hand och han log stort.

Hon började kolla med maskinen och hittade snart ett litet ansikte.

jag kollade upp på skärmen och kände en tår rinna ner från min kind, så vackert!

sedan vände jag blicken åt Niall och han grät också.

”ooh, don’t cry daddy!” Sa jag och drog ner honom för att kyssa honom.

”it’s just so beautiful!” Sa han hon snyftade lite.

jag frågade läkaren om hon kunde göra ett ultradljud på Nathalie och det kunde hon, men Nathalie ville inte så vi åkte och åt istället.

när vi satt inne på Nando’s så sa Niall till Nathalie att hon måste berätta för Louis om barnet och att allt måste ha varit ett missförstånd.

”But he kissed her!” Sa hon och slog ut med armarna.

”she maybe kissed him?”Sa han och kollade på oss.

”but he kissed her!” Sa hon och la händerna för ansiktet.

Jag frågade om jag skulle gå och packa lite grejer till henne hon nickade och sa att henne resväska var under sängen.

jag reste mej upp, gav Niall en lång och mjuk kyss, gick ut och började gå mot deras lägenhet.

jag knackade inte utan klev bara rakt in, upp för trappen, in till Louis rum, tog fram resväskan och började packa.

Louis kom in ställde sig för resväskan.

”where is she?” Frågade han oroligt.

jag ignorerade honom, gick åt sidan, drog med mej väskan och fortsatte att packa.

”please..” sa han och tog tag i min arm.

jag kände mej så förvirrad, förvirrad i mej själv, förut visste jag vad jag skulle göra, men nu visste jag varken ut eller in.

jag kan ju bara skylla på mej själv, jag gjorde så att mitt liv blev uppochner, så nu är jag helt lost.

om det inte vore för Tom & simon som fick mej att åka till killarna den där dagen skulle jag antagligen inte vara kvar här nu.

 

 

 

 

Harrys perspektiv:

Tessan och jag satt i soffan och kollade på film.

helt plötsligt kommer Jonna ned för trappan med en resväska, jag kollade förvirrat på Liam och han glodde på Jonna.

”where you going?” Frågade han misstänksamt.

Hon svarade inte ens utan stack bara ut, Liam suckade och återgick att kolla på filmen.

han låg i den andra soffan och myste med Moa.

”what’s happend tonight?” Frågade Tessan och bet sig i läppen.

”well, dinner?”” sa jag och kysste henne.

hon nickade, la sig över mej och började kyssa mej flera gånger.

”heyy! if you gonna do something, go to your room!” Sa Liam allvarligt.

vi brast ut i skratt, jag tog upp henne i min famn och började gå mot vårt rum.

 

Nialls perspektiv:

det kändes som om det hade gått en evighet innan Jonna kom tillbaka.

hon hade resväskan och 2 stora kassar med sig, jag och Nathalie restes sig för att hjälpa till.

är hon hade händerna fria och hade fått in allt i kylskåpet och frysen, så tog hon min hand, drog mej till vårt rum och sa

”something it’s really wrong!”

jag kollade oförstående på henne, hon berättade att Louis gade vart helt förstörd och att han försökte tvinga Jonna att berätta vart Nathalie är.

”something IT’S really wrong, cuz he loves her so much and he wouldn’t do something like that.”

Hon nickade och kollade djupt in i mina ögon.

__________________________________________________________________________________________

ledsen för att ni har fått vänta väldigt länge på det här kapitlet, men jag har ine mått så bra och det påverkade mitt skrivande jättemycket!

håller på att skirva på del 31 nu, som kommer upp ikväll!

vill oxå passa på att tacka er som kommenterar, stöttar och gör mej mer motiverad till att skriva.

ni förtjänar all kärlek!

xoxo

<3